Svar på ett antal insändare om nätverket för Torslandas framtid, senaste artikeln i GP-6/2

Det finns några i Torslanda som inte tycker om att Nätverket för Torslandas framtid nyttjar sin rättighet och den demokratiska rättigheten att ge för Torslandaborna chansen att återskapa kommunen.

Något som ibland anförs emot kommunbildningen är storleken. Sedan indelningslagens införande 1979, har det återbildats 13 nya kommuner i riket. Värt att notera är att de fyra yngsta kommunerna har betydligt färre invånare än Torslanda skulle få:

Knivsta bildad 2003: 12000 st
Nykvarn bildad 1999: 8000 st
Lekeberg bildad 1995: 7000 st
Bollebygd bildad 1995: 7800 st

Gemensamt för alla dessa 13 kommuner är att de för medborgarna ville skapa en närhet till besluten för att kunna känna delaktighet och påverkan, det vi vanligen sammanfattar som närdemokrati.

När avståndet mellan medborgare och politiker ökar, minskar engagemanget i samhället, vilket är ganska enkelt att förstå. För den som vill ha mer fakta, finns det en doktorsavhandling som behandlar ämnet.

Det är tyvärr inte alla partier som uppskattar eller har förmåga att ta vara på medborgarnas engagemang och synpunkter. Engagemanget för Torslanda kommun har startats utanför de etablerade partierna. Det politiska etablissemanget skyr ofta dock initiativ underifrån. Föräldrar engagerade för barnomsorg och skola är en möjlighet för förändring, och inte en belastning.

Samhället i stort måste hitta nya former att ta vara på engagerade medborgare, här finns jordmån för kommande politiker, nya idéer och lösningar.

Nätverket pekar på fem punkter varför vi skall bli en egen kommun:

• Alla kommunala frågor avgörs i Torslanda av människor med ett stort engagemang för bygden.
• Vi får en kommunal ekonomi som kan anpassas till torslandabornas behov.
• Prioriteringar inom barnomsorg, skola och äldreomsorg baseras på våra behov i Torslanda.
• Vi får lokalt förankrad stadsplanering avseende bl.a. boende, fritid, rekreation, handel och näringsliv.
• Vi får infytande genom politiker valda av och ansvariga inför oss torslandabor.

Återbildande av Torslanda kommun är inget högriskprojekt det finns redan 13 kommuner som har gjort denna resa framgångsrikt. Kammarkollegiet håller nu på utreda om vi med 24000 invånare kan klara oss på egen hand och hur Göteborg påverkas av att de blir av med ca 5% av invånarna

Denna utredning skall vara klar den 26-feb. Motsvarande utredningar har också genomförts för ”de 13”. Att notera att Kammarkollegiet även avrått från delning i vissa fall (exempel?)

att Torslanda blir den invånarmässigt största kommun som återskapats, och den minsta del av moderkommunen som bryter sig loss!

Det finns många ”NEJ generaler” i de 13 återskapade kommunerna som har fått uppleva att deras befarade farhågor var överdrivna. Mer om detta...

Leif Andersson och Anders Wilson
Två i nätverket för Torslandas framtid

Nätverket jobbar för Torslandas framtid

Då och då publiceras det i GP insändare som argumenterar för att Torslanda ska stanna kvar i Göteborgs kommun. Senast lördagen den 6/2 fanns en skrivning av Hasse Andreasson.

Argumenten emot en egen kommun spretar väldigt, men av den debatt som skett på insändarsidan så kan det kort konstateras att oavsett hur Nätverket för Torslandas framtid agerar så uppfattas de ändå som provocerande och påträngande av den lilla skara motståndare till egen kommun som skickar insändare efter insändare. De är tydligen för få för att driva en egentlig kampanj, men deras budskap går inte att ta miste på.

Motståndarna till egen kommun tycker att det är riktigt att Torslanda får minst pengar per barn i förskola och skola och vill ha det så även i fortsättningen (Stadskansliets sammanställningar för 2008). De vill heller inte ha mer inflytande över bygg-och planfrågor, utan är nöjda med hur Göteborg sköter detta åt torslandaborna. Vidare är de inte intresserade av att verkligt kunna påverka utbyggnaden av äldreomsorg, sim-och ishall, ungdomens hus eller andra offentliga investeringar. Kanske tycker man till och med att sammanslagningen av Torslanda och Biskopsgården är ett klockrent beslut?!

Delar man dessa åsikter ska man vara negativ till Torslanda som egen kommun.

Gör man inte det, är man välkommen i rörelsen för en förändring.

Bengt Welin
Nätverket för Torslandas framtid

Svar på Hasse Andreassons insändare i GP

Hasse Andreasson ondgör sig spekulativt i GP över att nätverket för Torslandas Framtid skulle ha tillsatt sig själva som en ev. ny kommunledning, och förfasas av upplevt tvärsäkra svar om en framtida kommun.

Betydligt närmare sanningen är att nätverket alltid nogsamt poängterar, både i insändare i GP och andra tidningar, i informationsfoldrar och inte minst på hemsidan, att nätverket självklart inte kan ställa upp löften om framtida kommunal service.

Vad som däremot kan garanteras i en egen kommun är att torslandaborna själva kan välja sina egna politiker för att utforma framtidens Torslanda.

Hasse skriver vidare att man bara kan spekulera i exempelvis framtida fria kollektivtarfikresor. Helt korrekt, men till saken hör att fem partiföreträdare i Torslanda redan två gånger offentligt uttatalat sitt stöd för fortsatt gratis kollektivtrafik för pensionärer. Så istället för att angripa de som talar, borde frågan ställas till de som tiger:

Hur skulle (s) och (v) ställa sig till frågan i en framtida egen kommun? Frågan har ställts i klartext, men båda partierna tiger som muren.

Vidare angriper Hasse nätverkets framställan vad gäller siffror som rör ekonomin, bl.a. om enhetskostnaderna i skolan, samt drar slutsatser av hur Torslandaeleverna klarar godkända betyg.

Statistik baserad på stadskansliets siffror visar att Torslanda hamnar längst ned i satsad peng på skola och förskola, både jämfört med andra stadsdelar och jämfört med andra kommuner. Till skillnad från oss i nätverket, förefaller Hasse mena att hur mycket pengar som satsas i skolan inte har någon betydelse på resultatet. Detta kan bara förstås som att Hasse anser att en skillnad i undervisningskostnad på 30-40% är obetydlig, samt att Hasse anser att sättet att fördela pengar i Göteborg är rättvist och bygger sitt resonnemang på att stadens resursfördelningsmodell ger mer pengar till skolor som visar vikande resultat.

Inte vill väl Hasse att skolor med engagerade lärare och föräldrar skall straffas med lägre anslag, bara för att man har godkända betyg?

Om det inte är elevernas förutsättningar, utan andelen icke godkända elever som styr resurstilldelningen skulle det ta bort incitamentet för skolorna att prestera bättre.

Hasse skriver utförligt om betygsprocentenheter, men lyckas helt undvika det viktigaste ordet i strävandena för en egen kommun - demokratriutveckling. I en egen kommun skulle våra kommunpolitiker få presentera hur de vill utveckla och satsa på skolan och annan kommunal service, och det blir vi väljare som tar ställning till vem vi tror sköter det bäst. Detta istället för att medel tilldelas med hjälp av en ogenomtränglig fördelningsmodell och styre av politiker utan lokalt mandat av oss väljare.

Hasse avslutar med att helt korrekt konstatera att för att demokrati skall fungera behövs motpoler samt att alla åsikter tillåts komma fram. Just därför låter både GP och den lokala tidningen i Torslanda båda sidor i diskussionen komma fram.

Dessutom har nätverket inbjudit till öppna möten, där storkommunsförespråkarmna givits fria ord att framföra sina synpunkter.

Sist måste Nätverket beklaga att Hasse uppfattar nätverket som fanatiskt. Mer än 3000 torslandabor har på mindre än två månader skrivit på namninsamlingen för en egen kommun.

I sammanhanget bör det även poängteras att bakom nätverket står både helt partipolitiskt obundna engagerade män och kvinnor, killar och tjejer från hela Torslanda, samt aktiva eller fd aktiva politiker från, m, fp, c, kd, s, mp och v, och i tillägg den mycket stora del av torslandaborna som i en folkomröstning 1998 gav sitt klara JA till Torslanda kommun. Ett tydligt budskap som den dåvarande regeringen valde att blankt strunta i, även efter att kammarkollegiets utredning visat att både Torslanda och Göteborg skulle klara sig bra som enskilda kommuner.